Det börjar redan i vänthallen. Man skannar kvickt av alla passagerare för att se om det finns nån sjukt snygg tjej som man kommer att råka hamna bredvid och som man under flighten kan inleda ett längre förhållande med. Istället får man på vänstra sidan en kille med så stora klumpar vax i öronen att man äckel-fascinerat måste titta en gång i halvtimmen. På högra sidan sitter killen som är så tjock att fettet hänger över på ens egen sida och blockerar fjärrkontrollen så man inte kan byta kanal. Mitt framför sitter en barnfamilj med ett spädbarn som skriker oavbrutet (och som åker gratis --- det borde istället beläggas med straffavgift!) och bakom en sitter ett lite större exemplar som sparkar en i ryggen åtta timmar till Newark. Eller så råkar man ut för den snackande stolsgrannen:
- Men vad fantastiskt intressant med er släktforskningsresa till Småland, Sverige! Jag missade en detalj om vem Danny Gustafson gifte sig med när han kom till Salt Lake City 1873, kan du inte ta om hela historien från början?
Eller det jättefulla grabbgänget som berikar närmiljön med sina högljudda lumparhistorier och osande ginochtonic-garv, och som i slutet av flygresan vill ha hjälp att fylla i baksidan på den gröna lappen. "Are you a drug abuser or addict? Did you commit genocide between 1933 and 1945 in Nazi Germany?" Fyll bara i "yes" i alla boxarna kommer det att gå fint i immigration.
Min värsta erfarenhet är ändå kvinnan som med Jesus-tom blick och Knutby-leende försökte snärja mig till Jehovas Vittnen på väg hem till Arlanda. Istället för att bestämt stänga lägenhetsdörren och hänvisa till att farfar var biskop i svenska kyrkan var jag tvungen att sitta bredvid henne i ytterligare sex timmar på plats 19 H och artigt låtsasläsa i boken hon lånat mig.
Sen var hundrade flygresa händer det faktiskt. Plötsligt sitter hon där, en jättesöt rysk-irakiska som pratar med en hela resan och som frågar om ens telefonnummer i bagagekön på Arlanda. Men de 99 senaste gångerna har jag fått vara glad att jag tagit mig fram dit jag skulle utan ett nervöst sammanbrott.
Monday, May 28, 2007
Osedvanligt naturlig
Ett av de dummaste argumenten jag vet för att något är bra är att det är "mer naturligt". Exempel:
"Jag använder hellre pilbark som smärtstillande än aspirin för det är mer naturligt."
Sen att aspirin vidareutvecklades från den aktiva substansen i just pilbark är en helt annan femma.
En kompis berättade att hennes haschrökande klasskompis från högstadiet blivit alldeles till sig när hon stoppat ner en buljongtärning i soppan.
- Är du inte riktigt klok? Vet du inte att det är natriumglutamat i buljong?
- Vadå, röker inte du en massa giftigt hasch?
- Det är en helt annan grej. Marijuana är ju naturligt ju.
Tänk ifall man tog det hela till sin extrem? Morfin finns ju naturligt i opiumvallmon, men samtidigt kan jag hitta 13 syntetiska ämnen listade på min tandkrämstub. Vad vill du helst borsta tänderna med? (Klart, har man borstat med morfin ett tag blir det nog svårt att gå tillbaka till Aquafresh...)
Ännu värre blir det när man ska börja karaktärisera mänskliga beteenden som bra eller dåliga beroende på om de finns i naturen eller inte. "Det är naturligt för kvinnan att stanna hemma med barnen -- se hur kaninhonan gör!" Å andra sidan: En lejonhanne som tar över en hona dödar i allmänhet hennes ungar som hon hade med gamla maken.
- Skulle inte du iväg till din systersons födelsedag?
- Nej, syrran har träffat en ny man vettu, så han knivmördade lille Linus. Begravning på tisdag. Ska vi ta en fika nånstans?
Sen finns det ju skalbaggar som äter sitt eget bajs och spindlar som dödar sin sexpartner och äter upp dem. Verkar inte jättelockande, även om man ju då skulle slippa välja mellan att dra hem med sitt ragg eller stilla fyllehungern.
Man får väl helt enkelt inse att det som är naturligt är det som de flesta gör mest. År 2007 är det alltså helt naturligt att ligga i sin säng i en uppvärmd lägenhet, med en granne 3 meter ovanför sig och en annan tre meter nedanför, medan man stirrar på ljuspunkter på en LCD-skärm som dansar när man fingrar på plastknapparna undertill. Och då kan det kännas som det kvittar ifall man har "naturlig" honung eller aspartam i sitt te.
"Jag använder hellre pilbark som smärtstillande än aspirin för det är mer naturligt."
Sen att aspirin vidareutvecklades från den aktiva substansen i just pilbark är en helt annan femma.
En kompis berättade att hennes haschrökande klasskompis från högstadiet blivit alldeles till sig när hon stoppat ner en buljongtärning i soppan.
- Är du inte riktigt klok? Vet du inte att det är natriumglutamat i buljong?
- Vadå, röker inte du en massa giftigt hasch?
- Det är en helt annan grej. Marijuana är ju naturligt ju.
Tänk ifall man tog det hela till sin extrem? Morfin finns ju naturligt i opiumvallmon, men samtidigt kan jag hitta 13 syntetiska ämnen listade på min tandkrämstub. Vad vill du helst borsta tänderna med? (Klart, har man borstat med morfin ett tag blir det nog svårt att gå tillbaka till Aquafresh...)
Ännu värre blir det när man ska börja karaktärisera mänskliga beteenden som bra eller dåliga beroende på om de finns i naturen eller inte. "Det är naturligt för kvinnan att stanna hemma med barnen -- se hur kaninhonan gör!" Å andra sidan: En lejonhanne som tar över en hona dödar i allmänhet hennes ungar som hon hade med gamla maken.
- Skulle inte du iväg till din systersons födelsedag?
- Nej, syrran har träffat en ny man vettu, så han knivmördade lille Linus. Begravning på tisdag. Ska vi ta en fika nånstans?
Sen finns det ju skalbaggar som äter sitt eget bajs och spindlar som dödar sin sexpartner och äter upp dem. Verkar inte jättelockande, även om man ju då skulle slippa välja mellan att dra hem med sitt ragg eller stilla fyllehungern.
Man får väl helt enkelt inse att det som är naturligt är det som de flesta gör mest. År 2007 är det alltså helt naturligt att ligga i sin säng i en uppvärmd lägenhet, med en granne 3 meter ovanför sig och en annan tre meter nedanför, medan man stirrar på ljuspunkter på en LCD-skärm som dansar när man fingrar på plastknapparna undertill. Och då kan det kännas som det kvittar ifall man har "naturlig" honung eller aspartam i sitt te.
Monday, May 7, 2007
Jag gillar lammkött
Såg just på Rapport där de hade gjort en genomgång av vilket kött man skulle grilla om man ville ha minst koldioxidutsläpp. Danska grisar var på nåt oklart sätt värre än svenska (kanske var deras tal svårare att förstå?). Men herregud, är det inte grillkolet som släpper ut mest koldioxid i sammanhanget?
Detta påminde mig om ett radioprogram jag hörde i julas om vad man skulle äta och inte äta på julbordet med tanke på växthuseffekten. Uppenbarligen pruttade kossorna en djäkla massa metan (som är 20 ggr värre än CO2) så man skulle ditcha ko-köttbullarna och äta gris-prinskorv istället. I ett senare radioprogram mässade en annan miljökofta om att enda sättet att rädda världen var att bygga cykelbanor mellan de svenska städerna.
- Var är Kristoffer?
- Han ska hålla ett 40-minuters föredrag i Göteborg, så han är nog tillbaka redan om två veckor.
Vad är nästa steg? Börja gå baklänges? (Det blir säkert lägre luftmotstånd eller nåt.) Försöka andas mindre? (I varje utandning formligen kryllar det ju av onda koldioxidmolekyler.) Kanske bäst att man helt enkelt begår självmord med en gång, gärna på nåt nytt miljövänligt sätt, samtidigt som man källsorterar sin egen kropp på en maskkompost.
Men även med fullständig information kommer det ju vara svårt att vara miljöperfekt. För även om man väver sina kläder av hundhår, lydigt håller inne sina metanfisar när man sitter på mulltoan och väljer prinskorv på julbordet så kommer man ju bergis att missa att den där Thailandsresan motsvarade att man kunde valt de mycket godare köttbullarna istället varje jul i minst 4000 år.
Detta påminde mig om ett radioprogram jag hörde i julas om vad man skulle äta och inte äta på julbordet med tanke på växthuseffekten. Uppenbarligen pruttade kossorna en djäkla massa metan (som är 20 ggr värre än CO2) så man skulle ditcha ko-köttbullarna och äta gris-prinskorv istället. I ett senare radioprogram mässade en annan miljökofta om att enda sättet att rädda världen var att bygga cykelbanor mellan de svenska städerna.
- Var är Kristoffer?
- Han ska hålla ett 40-minuters föredrag i Göteborg, så han är nog tillbaka redan om två veckor.
Vad är nästa steg? Börja gå baklänges? (Det blir säkert lägre luftmotstånd eller nåt.) Försöka andas mindre? (I varje utandning formligen kryllar det ju av onda koldioxidmolekyler.) Kanske bäst att man helt enkelt begår självmord med en gång, gärna på nåt nytt miljövänligt sätt, samtidigt som man källsorterar sin egen kropp på en maskkompost.
Men även med fullständig information kommer det ju vara svårt att vara miljöperfekt. För även om man väver sina kläder av hundhår, lydigt håller inne sina metanfisar när man sitter på mulltoan och väljer prinskorv på julbordet så kommer man ju bergis att missa att den där Thailandsresan motsvarade att man kunde valt de mycket godare köttbullarna istället varje jul i minst 4000 år.
Tuesday, May 1, 2007
Taxins mörka hemlighet
Ni känner igen situationen: Man har gått tidigt från Spy Bar eller Berns, jättenöjd med att ha druckit inte alls så många öl och därmed lyckats ta sig därifrån tidigt nog för att få tag på en taxi innan alla andra ska ha en.
Trodde man. Efter att ha kommit tvåa på ett otal normala taxibilar och sen blankt nekat Taxi Kusin (som dessutom har ett Globenliknande emblem på taket för maximal förväxling) är man redo att vänta på nattbussen. Fast det betyder 25 minuters köldslag och två byten, plus att du måste gå genom våldtäktsparken på vägen hem (jo de gillar killar också). Det är då den kommer, DIN TAXI!
Du kastar dig in i baksätet och lyckas både utstöta både din slutdestination och din rabattstatus innan du inser ditt misstag: Taxins atmosfär består uteslutande av ett kompakt moln kroppslukt. Det finns ingen återvändo. Taxametern står redan på 35 kr och du befinner dig inuti Klaratunneln. Det handlar inte ens om problemet att snärja en ny taxi ifall du skulle lämna denna --- svårigheten är istället att på ett socialt accepterat sätt förmedla vad du vill utan att yttra orden "Jo jag sa visserligen att jag ville till Söder men det var innan jag lärde känna din bakterieflora.". Det går inte.
Visserligen kan man tycka att det är höjden av bortskämdhet att klaga över att något så överflödslyxigt som en taxiresa som inte är 100% perfekt. Å andra sidan; om man nu pröjsar 150 spänn för en treminutersride och dessutom tvingas lyssna på "Under Ytan" på 100.3 MHz ska man väl ändå kunna få färdas utan att tvingas ha huvudet ut genom fönstret? (Det är sant, jag har gjort det.) Mitt i smällkalla valborgsnatten?
Det svåraste är ändå avskedsdilemmat: Ska man påpeka luktförhållandet? Kanske sjunga duschvattnets lov? Tipsa om en stark deodorant? Men tänk om det är skiftkollegans BO som sitter kvar sen eftermiddagspasset? Det slutar alltid med att man inte vågar yppa något, och man lämnar fordonet svärandes i mjugg. Taxichauffören å sin sida undrar varför man dricksade så dåligt medan han aningslöst påbörjar jakten efter nästa luktoffer.
Trodde man. Efter att ha kommit tvåa på ett otal normala taxibilar och sen blankt nekat Taxi Kusin (som dessutom har ett Globenliknande emblem på taket för maximal förväxling) är man redo att vänta på nattbussen. Fast det betyder 25 minuters köldslag och två byten, plus att du måste gå genom våldtäktsparken på vägen hem (jo de gillar killar också). Det är då den kommer, DIN TAXI!
Du kastar dig in i baksätet och lyckas både utstöta både din slutdestination och din rabattstatus innan du inser ditt misstag: Taxins atmosfär består uteslutande av ett kompakt moln kroppslukt. Det finns ingen återvändo. Taxametern står redan på 35 kr och du befinner dig inuti Klaratunneln. Det handlar inte ens om problemet att snärja en ny taxi ifall du skulle lämna denna --- svårigheten är istället att på ett socialt accepterat sätt förmedla vad du vill utan att yttra orden "Jo jag sa visserligen att jag ville till Söder men det var innan jag lärde känna din bakterieflora.". Det går inte.
Visserligen kan man tycka att det är höjden av bortskämdhet att klaga över att något så överflödslyxigt som en taxiresa som inte är 100% perfekt. Å andra sidan; om man nu pröjsar 150 spänn för en treminutersride och dessutom tvingas lyssna på "Under Ytan" på 100.3 MHz ska man väl ändå kunna få färdas utan att tvingas ha huvudet ut genom fönstret? (Det är sant, jag har gjort det.) Mitt i smällkalla valborgsnatten?
Det svåraste är ändå avskedsdilemmat: Ska man påpeka luktförhållandet? Kanske sjunga duschvattnets lov? Tipsa om en stark deodorant? Men tänk om det är skiftkollegans BO som sitter kvar sen eftermiddagspasset? Det slutar alltid med att man inte vågar yppa något, och man lämnar fordonet svärandes i mjugg. Taxichauffören å sin sida undrar varför man dricksade så dåligt medan han aningslöst påbörjar jakten efter nästa luktoffer.
Subscribe to:
Posts (Atom)