Jag föreställer mig att Björn Ulvaeus vaknar med ett ryck minst en gång i veckan från en dröm där en journalist ställt den FÖRBJUDNA frågan: "Tror du det är Bennys musik eller dina texter som gjorde ABBA så stora?" Men Björn, du är för hård mot dig själv. Åtminstone skämde du inte ut Sverige i Eurovisionen; "Waterloo"-texten var helt OK. Det kan man dock inte säga om de andra svenska bidragen. Carola var först ut:
"Främling, vad döljer du för mig, i dina mörka ögon?
En svag nyans, av ljus nånstans, men ändå, en främling..."
Maken till rasistisk text får man leta efter. Budskapet verkar vara att främlingar minsann inte går att lita på (han "döljer" ju uppenbarligen nån hemsk hemlighet) och även om man för ett kort ögonblick inbillar sig att det finns nåt nordiskt ljus nånstans försvinner det snabbt och han är "ändå en främling". Ajajaj, den här texten skulle inte flyga 2007.
Det verkar dock som schlager-Sverige hade lärt sig läxan redan året därpå. För att inte av misstag trampa nån minoritet på tårna försågs Herreys "Diggiloo Diggiley" med en total nonsenstext:
"Jag har visioner för millioner
Gyllene dojor för dig och lyckan är gjord
Jag en sång och en dansman
Åh åh åh, åh åh åh"
Låten grundmurade ryktet om Sverige såsom inte bara varandes ett centrum för "Swedish massage" och hem för "Swedish Bikini Team", utan också ett land där alla män var kompletta idioter.
Sen har vi Nick Borgen som nog inte hade engelska som favvoämne:
"We are all the winners, we are all the best."
Vad menar karln? Kanske "We are the winners" eller "We are all winners"? Ledsen Nick, men det där du skrev betyder... ingenting. Tack för att du skrev resten på svenska. Lyckligtvis hade nån i juryn gått särskild engelska i högstadiet och såg till att låten bara kom tvåa, och världen fick istället njuta av Arvingarna. Hurra.
Som kontrast verkar till och med tveksamma låtar utanför schlagervärlden under av logik och konsekvens. Så som:
"Sommaren är kort. Det mesta regnar bort.
...
Men nu är den här. Solen skiner kanske bara idag."
Men här har det gått för långt åt andra hållet, det är nästan så man misstänker att socialstyrelsen ligger bakom: Texten är koncis, faktagranskad och som en hälsning från myndigheten: "Ha inte alltför roligt idag, tänk på att det förmodligen regnar imorgon!"
Det är bara att kapitulera och inse att det i genren svensk schlager/svensktopp aldrig har funnits någon vettig textförfattare. Så sov lugnt Björn, you did great.
Tuesday, July 24, 2007
Wednesday, July 18, 2007
Visselmarodören
För ett par år sen bröt jag min heliga ed att aldrig klaga på högljudda grannar. Kl 04:00 mellan tisdag och onsdag vaknade jag med ett ryck, och förstod att det var klippt när jag trots öronproppar klart och tydligt kunde höra vilken låt som spelades ("Sensuella Isabella", T. Ledin). Självklart sänkte grabben och självklart somnade jag ändå inte om pga allt adrenalin.
Annars funkar det bra med grannarna, och de har aldrig bett mig sänka, trots att vissa fester hållt på långt in på söndagsmorgonen.
Tills nu. En eftermiddag gick jag visslandes ner för trapporna när en dörr plötsligt rycktes upp på våning ett.
Granne: "Är det du som visslar i trapphuset mitt i natten?"
Jag: "???? Ehm, jo kanske...?"
Granne: "Kan du sluta med det. Det hörs JÄTTEMYCKET inne i lägenheterna."
Jag, (paff): "Eh, jo det kan jag väl..."
Jag måste ge killen en eloge: Det tar tolv sekunder för mig att passera trapphuset (jag bor på våning två), och han hade
1) Lyckats uppfatta min vissling
2) Lyckats reta upp sig ordentligt på den
3) Släppt allt han hade för händerna och
4) Tagit ett tigersprång till dörren
och allt detta innan jag ens hunnit förbi hans dörr, som ligger halvvägs! Eller också hade han stått där hela dan och lurpassat vid nyckehålet. Oavsett är det beundransvärt.
Det fick mig att tänka på en granne som bodde under min kompis Peder på en studentkorridor. När Peder satt i strumplästen och pluggade brukade grannen ringa på och klaga på att "det hördes jättemycke" när Peder "rörde sig i rummet". Min kompis löste problemet genom att koppla bort ringsignalen till dörrklockan.
Peder fick dessutom ovetandes en gruvlig hämnd. Hans korridor hade fest, och hade dessutom hyrt in ett PA för kunna spela riktigt högt. Det blev hellyckat; PA:t var igång till åtta på morgonen och i god Lundensisk tradition bars dessutom korridorsoffan upp på taket för att rituellt avrättas genom att kastas ner och tändas på.
Senare fick Peder på avvägar höra vad som hade hänt hans granne undertill, som råkat ha tenta nästa dag. Självklart hade han inte kunnat plugga alls dan innan, och när han gått upp för att klaga hade ringklockorna varit avstängda. Vid halv åttatiden hade han, utan att ha sovit en blund, fått gå upp för att tenta, och då hade han märkt att hans cykel legat krossad under de förkolnade resterna av en soffa. Grannen hade fått springa hela vägen till sin tenta.
Som jämförelse hoppas jag att min granne klarar tolv sekunders trapphusvisslande ifall jag skulle råka glömma mig nån gång.
Annars funkar det bra med grannarna, och de har aldrig bett mig sänka, trots att vissa fester hållt på långt in på söndagsmorgonen.
Tills nu. En eftermiddag gick jag visslandes ner för trapporna när en dörr plötsligt rycktes upp på våning ett.
Granne: "Är det du som visslar i trapphuset mitt i natten?"
Jag: "???? Ehm, jo kanske...?"
Granne: "Kan du sluta med det. Det hörs JÄTTEMYCKET inne i lägenheterna."
Jag, (paff): "Eh, jo det kan jag väl..."
Jag måste ge killen en eloge: Det tar tolv sekunder för mig att passera trapphuset (jag bor på våning två), och han hade
1) Lyckats uppfatta min vissling
2) Lyckats reta upp sig ordentligt på den
3) Släppt allt han hade för händerna och
4) Tagit ett tigersprång till dörren
och allt detta innan jag ens hunnit förbi hans dörr, som ligger halvvägs! Eller också hade han stått där hela dan och lurpassat vid nyckehålet. Oavsett är det beundransvärt.
Det fick mig att tänka på en granne som bodde under min kompis Peder på en studentkorridor. När Peder satt i strumplästen och pluggade brukade grannen ringa på och klaga på att "det hördes jättemycke" när Peder "rörde sig i rummet". Min kompis löste problemet genom att koppla bort ringsignalen till dörrklockan.
Peder fick dessutom ovetandes en gruvlig hämnd. Hans korridor hade fest, och hade dessutom hyrt in ett PA för kunna spela riktigt högt. Det blev hellyckat; PA:t var igång till åtta på morgonen och i god Lundensisk tradition bars dessutom korridorsoffan upp på taket för att rituellt avrättas genom att kastas ner och tändas på.
Senare fick Peder på avvägar höra vad som hade hänt hans granne undertill, som råkat ha tenta nästa dag. Självklart hade han inte kunnat plugga alls dan innan, och när han gått upp för att klaga hade ringklockorna varit avstängda. Vid halv åttatiden hade han, utan att ha sovit en blund, fått gå upp för att tenta, och då hade han märkt att hans cykel legat krossad under de förkolnade resterna av en soffa. Grannen hade fått springa hela vägen till sin tenta.
Som jämförelse hoppas jag att min granne klarar tolv sekunders trapphusvisslande ifall jag skulle råka glömma mig nån gång.
Monday, July 2, 2007
Svensk Sommar
Uttrycket "Svensk sommar" är för mig lite tveeggat. Är det positivt eller negativt? Enligt Fredrik Lindström används alltid "osvensk" till positiva grejer, man skulle ju aldrig prata om "osvensk livsmedelshantering" tex. Men något svenskt kan både vara nåt positivt och nåt negativt, som uttrycken "svenskt kött" och "svenskt överförmyderi" bevisar.
Hur är det då med svensk sommar? Jag tycker det blir dött lopp mellan positivt och negativt:
Positivt:
1. Att det är ljust jämt.
2. Att när det är lagom varmt när det väl är varmt.
3. Att man kan ta på sig solglasögonen i rökrutan på Spy Bar. (Ok, det är väl samma som 1.)
Negativt:
Allt annat, typ.
Bland det värsta är att man aldrig kan lita på det svenska vädret. När jag bodde i San Diego var det dåligt väder i tre dagar på ett helt år. Där behöver man inte rusa ut med badlakanet i vänsterhanden och grillspaden i högra bara för att det råkar bli sol en lördag. Surfa gör man när man vill surfa, grilla när man bestämt att man ska grilla och väderleksrapporten är lika intressant som informationen på baksidan av mjölkpaketet.
Som motsats har ju vårt oberäkneliga väder gett meterologerna en fruktansvärd hållhake på oss vanliga dödliga. De fullkomligt njuter av att hålla oss på sträckbänken under den korta tid väderleksrapporten varar. Man får nästan känslan av att de försöker kommunicera nåt i stil med "Var inte otåliga nu, för då drämmer jag till med en riktig kallfront och 80 mm regn till helgen.". De värmer upp med att säga att det "finns ett lågtryck över de brittiska öarna", och hela Sverige håller andan: Betyder det att det blir regn eller sol? Meterologen ler bara gäckande och börjar prata om vädret i östra medelhavsregionen där det varit "ovanligt varmt för årstiden". Svealand! Ge oss Svealand! tjuter vi från soffan, men den retsamma meterologen fördröjer prognosen ytterligare genom att berätta om vädret i Svealand... idag. Vilket hån! Det kan vi ju ta reda på genom att titta ut genom fönstret. Till slut är nådig meterolog ändå tvungen att släppa till, och nu kommer prognoserna i rasande takt. Regnet från Danmark ska visst inte hinna upp till Stockholm imorgon, men sen blir det en blöt vecka och tack och hej.
Hos mig infinner sig alltid en sällsam tomhet efteråt. Var det här allt? Jag inser så småningom att mina förväntningar varit orealistiska: Jag ville ju ha 30 grader och stekande sol, eller åtminstone något spännande väder som ett monsunregn eller en orkan med ett coolt namn. Istället fick man växlande molnighet med goda chanser till skurar. Jag kanske måste flytta till nån region med mer osvensk väderlek.
Hur är det då med svensk sommar? Jag tycker det blir dött lopp mellan positivt och negativt:
Positivt:
1. Att det är ljust jämt.
2. Att när det är lagom varmt när det väl är varmt.
3. Att man kan ta på sig solglasögonen i rökrutan på Spy Bar. (Ok, det är väl samma som 1.)
Negativt:
Allt annat, typ.
Bland det värsta är att man aldrig kan lita på det svenska vädret. När jag bodde i San Diego var det dåligt väder i tre dagar på ett helt år. Där behöver man inte rusa ut med badlakanet i vänsterhanden och grillspaden i högra bara för att det råkar bli sol en lördag. Surfa gör man när man vill surfa, grilla när man bestämt att man ska grilla och väderleksrapporten är lika intressant som informationen på baksidan av mjölkpaketet.
Som motsats har ju vårt oberäkneliga väder gett meterologerna en fruktansvärd hållhake på oss vanliga dödliga. De fullkomligt njuter av att hålla oss på sträckbänken under den korta tid väderleksrapporten varar. Man får nästan känslan av att de försöker kommunicera nåt i stil med "Var inte otåliga nu, för då drämmer jag till med en riktig kallfront och 80 mm regn till helgen.". De värmer upp med att säga att det "finns ett lågtryck över de brittiska öarna", och hela Sverige håller andan: Betyder det att det blir regn eller sol? Meterologen ler bara gäckande och börjar prata om vädret i östra medelhavsregionen där det varit "ovanligt varmt för årstiden". Svealand! Ge oss Svealand! tjuter vi från soffan, men den retsamma meterologen fördröjer prognosen ytterligare genom att berätta om vädret i Svealand... idag. Vilket hån! Det kan vi ju ta reda på genom att titta ut genom fönstret. Till slut är nådig meterolog ändå tvungen att släppa till, och nu kommer prognoserna i rasande takt. Regnet från Danmark ska visst inte hinna upp till Stockholm imorgon, men sen blir det en blöt vecka och tack och hej.
Hos mig infinner sig alltid en sällsam tomhet efteråt. Var det här allt? Jag inser så småningom att mina förväntningar varit orealistiska: Jag ville ju ha 30 grader och stekande sol, eller åtminstone något spännande väder som ett monsunregn eller en orkan med ett coolt namn. Istället fick man växlande molnighet med goda chanser till skurar. Jag kanske måste flytta till nån region med mer osvensk väderlek.
Subscribe to:
Posts (Atom)