Visselmarodören

För ett par år sen bröt jag min heliga ed att aldrig klaga på högljudda grannar. Kl 04:00 mellan tisdag och onsdag vaknade jag med ett ryck, och förstod att det var klippt när jag trots öronproppar klart och tydligt kunde höra vilken låt som spelades ("Sensuella Isabella", T. Ledin). Självklart sänkte grabben och självklart somnade jag ändå inte om pga allt adrenalin.

Annars funkar det bra med grannarna, och de har aldrig bett mig sänka, trots att vissa fester hållt på långt in på söndagsmorgonen.

Tills nu. En eftermiddag gick jag visslandes ner för trapporna när en dörr plötsligt rycktes upp på våning ett.

Granne: "Är det du som visslar i trapphuset mitt i natten?"
Jag: "???? Ehm, jo kanske...?"
Granne: "Kan du sluta med det. Det hörs JÄTTEMYCKET inne i lägenheterna."
Jag, (paff): "Eh, jo det kan jag väl..."

Jag måste ge killen en eloge: Det tar tolv sekunder för mig att passera trapphuset (jag bor på våning två), och han hade
1) Lyckats uppfatta min vissling
2) Lyckats reta upp sig ordentligt på den
3) Släppt allt han hade för händerna och
4) Tagit ett tigersprång till dörren
och allt detta innan jag ens hunnit förbi hans dörr, som ligger halvvägs! Eller också hade han stått där hela dan och lurpassat vid nyckehålet. Oavsett är det beundransvärt.

Det fick mig att tänka på en granne som bodde under min kompis Peder på en studentkorridor. När Peder satt i strumplästen och pluggade brukade grannen ringa på och klaga på att "det hördes jättemycke" när Peder "rörde sig i rummet". Min kompis löste problemet genom att koppla bort ringsignalen till dörrklockan.

Peder fick dessutom ovetandes en gruvlig hämnd. Hans korridor hade fest, och hade dessutom hyrt in ett PA för kunna spela riktigt högt. Det blev hellyckat; PA:t var igång till åtta på morgonen och i god Lundensisk tradition bars dessutom korridorsoffan upp på taket för att rituellt avrättas genom att kastas ner och tändas på.

Senare fick Peder på avvägar höra vad som hade hänt hans granne undertill, som råkat ha tenta nästa dag. Självklart hade han inte kunnat plugga alls dan innan, och när han gått upp för att klaga hade ringklockorna varit avstängda. Vid halv åttatiden hade han, utan att ha sovit en blund, fått gå upp för att tenta, och då hade han märkt att hans cykel legat krossad under de förkolnade resterna av en soffa. Grannen hade fått springa hela vägen till sin tenta.

Som jämförelse hoppas jag att min granne klarar tolv sekunders trapphusvisslande ifall jag skulle råka glömma mig nån gång.