Thanks heaven...

Häromdagen var jag inne på 7-Eleven på Stureplan för att köpa tuggummi. Det var två personer bakom disken, och de verkade diskutera något. Plötsligt vänder sig den ena till mig, lägger sju skrapade Trisslotter framför mig och säger: "Vad är det här?" Jag blir helt perplex.

"Ehh... Trisslotter, antar jag?"
"Ja, jo, men hur mycket är det?" säger 7-Elevenkillen.
"Öh...", säger jag, "det är ju sju stycken, och de kostar 20 spänn styck, så det blir 140 kr. Och här har du vunnit en hundring så du blir skyldig 40 kr."

Det blir tyst. Shit! Nu har jag verkligen gjort bort mig! Han KAN ju inte ha menat att jag skulle räkna lotterna åt honom. Nu har jag förolämpat hans intelligens, och då har han rätt att döda mig eller åtminstone kräva min förstfödde son.

Istället sa han bara "Tack för hjälpen" helt glatt, tog upp 40 spänn ur plånboken och la dem och lotterna i kassan. Han verkade nöjd med det svar han fått, men jag däremot hade fler frågor än någonsin:

1. Hur kan man jobba på 7-Eleven och sälja lotter om man inte ens vet hur de funkar? Vad gör man när en kund vinner nåt?

2. Vad har man för glädje av att själv köpa lotter ifall man inte fattar hur mycket man vinner, eller ens om man vinner?

3. Vad var det de diskuterade bakom disken?

- Det är två såna tusensymboler. Då har du vunnit tusen spänn.
- Nej, pucko, då har jag vunnit tvåtusen! Det är ju två symboler!
- Nej du har fel, tusen säger jag. Vi frågar han kunden.

Jag gick därifrån med ett paket tuggummi och känslan av att något inte stämde. Senast jag hade den känslan var när jag var på en tunnelbanestation i Söul. Jag hade bara en T-banekarta med koreanska tecken så jag stod i säkert flera minuter och försökte lista ut vilket håll jag skulle. Då kom två västerländska killar fram. De ville veta vilken station vi var på. "Vi är här", sa jag och pekade. Det visade sig att de skulle åt samma håll, så vi slog följe, och de berättade att de båda jobbade som engelsklärare i Söul sen ett år tillbaka. De frågade om jag skulle med ut ikväll. Lät ju kul tyckte jag, vi skulle höras vid tio.

När klockan närmade sig tio började jag känna mig tveksam. Var det inte rätt skumt att de inte visste vilken T-banestation de var på när de bott ett helt år i Söul? Att de frågade en noll-koll-turist som mig när det kryllade av kunniga koreaner överallt? Att de skulle "åt samma håll"? Att de ville ses redan samma kväll? Jag började reda ut möjligheterna:

1. De var bögar och ville åt min kropp. Jag hade blivit uppraggad.
2. De skulle rånmörda mig och ta mitt åtråvärda svenska pass.
3. De var bara vanliga snälla killar som ville ta med en stackars utlänning på en kul sväng på stan.

När man ställde upp det så här kändes alternativ 3 så himla blåögt. Hur dum får man vara? Väntade jag mig att de skulle ge mig cash också, och knyta mina skor? Å andra sidan lockade det väldigt mycket att gå ut och få se Söul med några som kunde ställena, istället för att se CNN på TV. CNN eller rånmördas alltså.

CNN eller rånmördas.

CNN eller rånmördas.

"Äsch, jag väljer rånmördas!"

De visade sig vara helt vanliga hetrosexuella, icke rånmördande engelsklärare och jag hade en skitkul kväll i Söul. Gick bland annat på "Spy Basement" --- Sydkoreas svar på Spy Bar. Men än idag undrar jag hur det kom sig att de inte hittade i sin egen stad. Det är som att vara vilse på perrongen på Hötorget --- det står ju "Hötorget" med stora bokstäver precis överallt! Kan man vara så dum?

Uppenbarligen kan man vara dummare än så: Inte förrän jag skrev den här bloggen kom jag på att Trisslotter faktiskt kostar 25 kronor och inte 20. Så kära 7-Elevenmedarbetare på Stureplan, om ni läser det här: Det är mitt fel att det fattas 35 kronor i kassan.


Spy Basement, Söul, Sydkorea.

Ambres

I Värmland bor snickaren Sture som tror att en 3000 år gammal egyptisk ande talar genom honom. Han sätter sig på en stol, börjar rycka lite och så kommer "Ambres" fram och visdomar poppar ut ur munnen. Att Anders Grönros som gjort en film om Sture/Ambres (SVT 20:00 ikväll) verkar tro på det hela är väl rätt gulligt. Men när Grönros blev intervjuad i "Go'kväll" på SVT blev jag ändå lite förvånad. Jag hade väntat mig att programledaren Anja Kontor (hur kan man förresten heta Kontor?) skulle ställa åtminstone någon fråga i stil med "Har ni någonsin tvivlat på att det verkligen ÄR en egyptisk ande, och inte bara en värmländsk snickare som vill ha lite uppmärksamhet?" Men icke. Istället kom bara frågor som "Vad händer med en själv när man hör Ambres? Det är ju enorma mängder visdomar..." samt "Man måste ju komma till frågan om döden?"

Det är som om nån vem som helst skulle ringa till Aktuelltredaktionen:

"Hej, jag står här på ICA med Jesus Kristus, som just uppenbarade sig vid frukt och grönt."
Arne Kontorsstol, nyhetsankare: "Nämen! Vilket scoop! Fråga honom hur livet efter detta är, vad Gud har för favoritfärg samt vem han tycker ska vinna Idol 2007!"

Och varför kommer alla andar från Egypten och såna coola ställen? Och varför är de så fruktansvärt gamla? Om nu andar förekom, borde inte det finnas fler yngre andar än äldre? (De borde ju snitta på mer än två barn om de har 3000 år på sig!) Fast det är klart, inte lika många skulle lyssna till vad den 19-årige anden "Jensa" från Blentarp skulle ha att säga.

Och ärligt talat, om nu den här "anden" Ambres verkligen var 3000 år och kom från Egypten, vad skulle han egentligen kunna säga för livsvisdomar till mig? Jag menar, det borde ju rimligtvis vara ganska annorlunda att leva 3000 år i Egypten som ande jämfört med att leva i snitt 80 år i Sverige som vanlig dödlig. Man kan ju lika gärna fråga sin katt om hur den tycker att vi människor ska leva våra liv. "Jorå, se till att jaga garnnystanet och smöra för tjejen som öppnar kattmatsburken."

Jag får väl skylla mig själv som valde att se "Go'Kväll".

Releaseparty i tvättstugan.

Ok. Min bostadsrättsförening har östermalmskomplex. När jag inför mina vänner lite halvhjärtat försöker hävda att jag bor "vid Hornstull" brukar de bara titta på varandra och le lite: Alla vet att jag i själva verket bor på självaste brack-söder. En hemlig filial till Östermalm som ligger längst ut på Heleneborgsgatan, med "Borgerskapets Enkehus" mitt emot liksom för att understryka. Huset är befolkat av personer som nog skulle känna sig mer hemma på Östermalm, och det är rätt mycket gamlingar: En förtjusande dam har bott här sen sen huset byggdes 1927 och på höststädningen är jag "den där unge killen" som får bära tunga saker.

Dock har jag hittills trott att det enbart fört nackdelar med sig. Lappar som

"Den som ställt ett bilbatteri utanför bokningsrummet ombedes omedelbart ta bort det! Vi kommer att utreda vem det var och vidta åtgärder! -STYRELSEN."

ställer till exempel flera frågor:

1. Tror STYRELSEN (jag gillar att de kör versaler) att "förövaren" kommer att ge sig till känna nu när de hotar med "åtgärder"?

2. Hur ska de "utreda vem det var"? Ska de kräva fingeravtryck av alla boende? Har de känningar inom polisen? Eller ska de själva bevaka batteriet tills nån kommer och hämtar det? Jag ser framför mig hur förövaren försöker oskadliggöra bevismaterialet mitt i natten, när en suppleant från STYRELSEN hoppar fram ur en lövkorg: "Haha! Nu har vi dig! Det blir dubbel vårstädning för dig och så blir du av med din plats i cykelrummet!"

Men detta är en parentes. Det visar sig nämligen att föreningens mindervärdeskomplex har oväntade positiva sidor: Förra fredagskvällen var det fullt med folk i tvättstugan när jag gick förbi, så jag tittade nyfiket in.

Det visade sig vara ett regelrätt releaseparty för Tvättstugan 2.0, med champagne och två sorters tilltugg! Inga drinkbiljetter delades ut, istället stod ordföranden själv och fyllde kontinuerligt på skumpa i allas glas. Det fanns tyvärr inga goodybagar, men vad gjorde väl det när de tagit bort myntinkasten på maskinerna, och vi fått ett extra torkskåp? Stämningen var på topp --- fadäsen med bilbatteriet verkade redan vara glömd --- och jag stannade så länge att jag blev tvungen att springa till tunnelbanan efteråt.

Vad är då den sedelärande historien? Jo, att östermalmare skriver sura lappar och har omotiverade champagnepartyn hela tiden, även om de råkar bo på Söder. Och att skumpa aldrig, aldrig, aldrig är fel, inte ens i tvättstugan.

Ronneby Ronneby...

Förra veckan skulle jag sitta med i betygskommittén för en doktorsavhandling i Ronneby. Stan är så liten att man får sakta ner till 30 en god stund innan vägskylten för att inte köra igenom stan av misstag. Ändå har Ronneby en särskild plats i mitt medvetande, enbart beroende på ABBA:s låt "Rock Me". Den börjar med att Agneta och Annifrid sjunger "Rock me, give me that kick now, Rock me..." osv. Sen kommer Björn Ulvaeus in och sjunger:

"Ronneby Ronneby..."

I alla fall var jag helt övertygad om det när jag var liten och storasyrran spelade låten. Jag kunde inte engelska, och det underliga i att ABBA refererade till Blekinges centralort slog mig inte --- jag var ju ändå bara ett barn.

Den ursäkten kunde jag dock inte komma med nästa gång. Den här gången var det låten "Common People":

"I want to live like common people,
I want to do whatever common people do,
I want to sleep with common people,
I want to sleep with common people, like you."

När jag var 20 år stod jag på dansgolvet och sjöng för full hals:

"I want to live like colored people,
I want to do whatever colored people do,
I want to sleep with colored people,
I want to sleep with colored people, like you."

"Ronneby"-misstaget bleknar något i jämförelse. Jag trodde Pulps låt handlade om kärlek över rasgränserna, men "I want to sleep with colored people" låter mer som att man vill ligga runt med vem som helst som inte är rågblond. Dessutom låter det på raden "I want to do whatever colored people do" som att man inte riktigt har koll på, eller bryr sig, vad "de" gör. Knappast så antirasistiskt.

Jag var tvungen att gå in på The Archive of Misheard Lyrics för att se ifall det var ett vanligt misstag, men det visade sig att ingen i hela världen varit lika puckad som jag. Låten "Common People" fanns inte där, och den fanns heller inte på den svenska motsvarigheten Saltmannen. Där fanns dock lite andra sköna, såsom:

Original: "It's raining men, hallelujah"
Felhört: "It's rain again, hallelujah"

eller Kents

Original: "Är jag en astronaut?"
Felhört: "I are an astronaut."

och slutligen, min favorit, Green Day's "Basket Case":

Original: "I went to a shrink"
Felhört: "I went to a shrimp"

Hur tänker man då? Att man gick till en speciellt god räka, för att äta upp den? Och hur visste man att den var speciellt god om det bara fanns en? Det kan man ju inte veta förrän man ätit upp den, och då är det ju försent. Eller vallfärdade man till ett allvist skaldjur för att be om råd?

På vägen hem från Ronneby funderade jag på vad det egentligen var Björn Ulvaeus sjöng i den där låten. Med fara för mitt eget liv (och för medtrafikanterna i trakterna kring Bräkne-Hoby) googlade jag fram det på mobilen medan jag körde. Det var:

"Wannabe Wannabe...".

Med andra ord: Exakt samma läte som Ronnebybor utstöter när de vill nämna sin hemort.


(Och visst ser Ulvaeus hellycklig ut när han sjunger om Ronneby?)

Inte vackert/smukt

Allting i livet är inte vackert. Tag till exempel baksidan på schampoflaskor. För att kunna sälja samma förpackning i hela skandinavien och därmed få skalfördelar brukar många flaskor ha en text på "skandinaviska": Svenska där de ord som är mest annorlunda på danska och norska är inom bakom snedstreck. Som:

Håret känns/føles starkare, och blir lättare att forma/sætte.

I den här korta meningen och informativa meningen stör väl inte snedstrecksorden så mycket. Men kolla på baksidan av den nya lågkalorilakritsen "True Black":

"Hej!
I den här påsen/pose hittar/finder du vårt svarta/sorte guld, som vi letade och fann på några av världens mest exotiska platser/steder. Det är ett hårt jobb, att leta/lede/lete efter fantastiska smaker, men någon måste/skal/må ju göra det."

Alltså herregud. Här har nån gått fullkomligt haywire. Inte nog med att vartannat ord är snedstreckat och att man ibland har två alternativspråk per ord, dessutom förutsätter författaren att läsaren är en komplett idiot: Finns det någon skandinav som INTE skulle fatta att "leta", "lede" och "lete" betyder samma sak? Och du, copywritern på Malaco-Leaf: Texten känns INTE flytande och förförisk.

Oj förlåt! Jag vet ju inte om copywritern är svensk/dansk/norsk. Bäst att jag helgarderar mig!

Kära/Kære/Kjære copywriter på/paa Malaco-Leaf, din/dit text är INTE/ICKE flytande/flydende/flytende eller förförisk/forførerisk.