Militären använder chokladkakor främst för att de innehåller så mycket energi; om kocken vägrar fixa mat bara för att han råkar vara lemlästad (latmask!) kan du med gott samvete byta ut lunchen mot en "Kronans Chokladkaka -- Omsmält 1976".
För mig är dock huvudsaken med godis att det ska vara gott. Oftast är det godast när man inte riktigt är beredd på att man ska få godis. Häromveckan var jag hemma hos min storasyster, hennes barn var inte där.
"Ungarna fick så mycket godis så de mådde illa, vi nallar lite av dem!" sa hon glatt tog fram en påse och hällde upp i en skål.
Detta var just ett sådant tillfälle då det oväntade godiset gjorde maximal effekt. Shit vad gott det var. Plötsligt kom jag till en bit som liksom satt ihop med två andra. "Konstigt, det brukar de inte göra" tänkte jag innan jag rev loss en godisnapp och åt. Den smakade körsbär.
Den uppmärksamme läsaren bör nu ha studsat på tre saker.
1. Barnen hade mått illa
2. Godisnappen satt ihop med andra godisbitar.
3. Godisnappar görs inte i körsbärssmak.
Körsbärssmaken ändrade snabbt skepnad och snart kände jag en stark smak i munnen som jag kände igen. Det smakade... kräk? Jag sprang snabbt ut i köket och rengjorde munnen med stålull och tvål. Sen gick jag tillbaka.
"Godiset var inte så gott", sa jag, "det smakade... kräk."
Det blev helt tyst. Blev syrran arg nu? Här bjuder hon på godis, och så dissar jag det så hårt att jag säger att det "smakar kräk"! Maken till bortskämd djävla I-landsgourmet!
"Ja," började hon, "Theo kräktes ju lite av allt sockret men jag trodde inte det kom nåt i påsen..."
Jag hade alltså ätit kräk. Någon annans kräk. Syrran fortsatte:
"Men det var ju några dagar sen och han har inte blivit magsjuk än så det smittar nog inte."
Några dagar! Inte nog med att jag ätit kräk, det var dessutom flera dagar gammalt, och det hade legat och växt till sig i en sockerlösning. Nu var det jag som kände för att, just det, kräkas.
Vad drar man för slutsatser av det här? Jo, att jag ofrivilligt hade genomfört ett experiment som berikat vetenskapen med följande viktiga rön:
1. Andras kräk smakar precis som det gör i munnen när man själv spytt.
2. Gammalt kräk smakar precis som nytt, fräscht kräk.
3. Det går inte att göra kräk aptitligare genom att blanda upp det med godis.
4. Det går heller inte att göra godis aptitligare genom att blanda upp det med kräk.
Hemma hos syrran håller jag mig nog till medhavda chokladkakor från militären i framtiden. Det är en krigszon over there.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Tack! Nu kommer jag skratta i sömnen hela natten lång.
Post a Comment