Brinnande brands

Visst är det svårt med bra produktnamn. Och visst är det rimligt att koreanerna struntade i att kolla minispråket svenska innan de döpte sitt populäraste öl till "Cass". Men i Korea verkar man inte ens checka kommande produktnamn mot de vanligaste språken. Den här MP3-spelaren ska man till exempel undvika att ge bort till sin flickvän:


Landet fullkomligt myllrar av pinsamma varumärken. Ger tex "Watergate" positiva vibbar? Eller vad sägs om att sätta in sina pengar i "Wooribank"? (Slogan? "Don't woori, your money is safe.") Dessutom har de behållt namnet "Pocari Sweat" på sportdrycken från Japan, trots att de hade tillfälle att byta. Japanska företag ska vi för övrigt tala tyst om, vem minns inte fullträffar som "Kuken Ltd" (tillverkar värmeväxlare) eller "Honda Fitta" (sålde av nån anledning inte så bra i Skandinavien). Extra poäng för den jämna könsbalansen.

En bekant som jobbade på fransk-svenska handelskammaren berättade för mig hur hon skulle promota IT-företaget "Maxi Bit" i franskspråkiga länder. Hon försökte försynt påpeka för den småländske VD:n att "maxi" betydde stor och "bite" betydde, eh, ja... manslem på franska. VD:n tvärvägrade dock att inse problemet: "Vadå, en bit är en datorterm som kan va en etta eller en nolla" sa han på klingande kalmaritiska. "Det måste väl även fransmännen förstå?" Så det var bara för min bekant att sätta sig ner och ringa till franska företag för att försöka sälja in företaget.

- Hej, jag ringer på uppdrag av företaget Jättekuk. Vi tillhandahåller IT-lösningar och undrar om ni skulle vara intresserade av ett samarbete?

Stackars tjej. Fransmännen var artiga men ville liksom inte ta ordet i sin mun. De stakade sig och kom med omskrivningar som "cette entreprise" (det här företaget). Till VD:ns stora förvåning blev det inga franska affärer för Maxi Bit. Han brukade fundera på hur det kunde komma sig. Men sen satte han på lite bra musik i sin PMS-180 spelare, tog en slurk Sweat, åkte hemåt i sin Honda Fitta och tänkte inte mer på saken.

Om Kungen och Silvia var koreaner...

... så skulle de bo i Changdeokgung-palatset här i Söul. Vi kom ditspringades två minuter innan de stängde och kunde därför välja mellan en japansk guide och ... en annan japansk guide. Min japanska är visserligen lite rostig men jag tror jag förstod det mesta:

I byggnaden på bilden ovan förvarade monarkerna från Joseon-dynastin (såsom Kung Jeongjong 1399-1400 och Kung Taejong 1400-1418) sina rengkläder. Det utsvängda taket gjorde att man också kunde ta skydd även under riktiga skyfall.

Takutsmyckningen symboliserar med hjälp av djurskulpturer i en teatralisk procession hur misosoppan kom till Korea från Japan på 1470-talet.

Kung Aj-Bangem-All (1418-1423) hade en förkärlek för jungfrur --- under sin korta regentsperiod tillkallade han över 2300 jungfur att komma inför hovet och "dansa" för honom. För varje "dans" som var till belåtenhet målades en blomma på en av de runda takbjälkarna i slottet, se bilden ovan.

Aj-Bangem-Alls efterträdare Zwing-Boo-Weis (1423-1440) gjorde slut på denna förlegade könsdiskriminering, och uppmuntrade även unga män att "dansa" för honom. Dessa förärades istället med fyrkantiga takbjälksprydnader, överst på bilden.

Denna skål har i århundraden används för att samla upp hovhundens kvarlåtenheter. I Korea är hundar heliga (förutom de man äter, förstås) och deras lämningar anses därför ha särskild kraft. Seden är fortfarande i bruk, även om man i dagens moderna Korea, som ni ser, har börjat använda svarta plastpåsar för ändamålet. Mannen till vänster verkar vilja röra vid påsen.


I den här trappan har den koreanska kungafamiljen "vissa problem med ogräs".

Den här snokiga vakten följde efter mig hela tiden. Usch. Till slut fick jag nog och lämnade slottet.

3 ggr idiot i Korea

Nio timmar på planet och man är helt plötsligt huvudet längre än alla andra. Skönt att vara i Asien igen. Synd bara att man är en idiot:

Kardinalfel nr 1: Ta buss in till Söul.

Det är visserligen en sport att åka kommunalt i en stad där knappt vet vad man heter, men jag ska nog hålla mig till tunnelbana och tåg i fortsättningen så man vet var man hamnar. Bussen släpper av mig nånstans "i närheten" av Guangnam Station. Försöker fråga "Subway?" till några förbipasserande som helt ignorerar mig. En taxichaffis försöker hjälpa mig men kan inte på grund av

Kardinalfel nr 2: Jag har inte "Ritz Carlton Hotel" nedskrivet med Koreanskt alfabet

och han kan inget göra. Till slut börjar jag gå i en godtycklig riktning och hittar T-banenedgången, och sen är det lätt som en plätt. Får beröm i hotellobbyn:

"Ohhh... You find yooo way yoooself? Is veyy haard...!"

Nej, bara förnedrande.

Efter incheckningen är det dags att äta och jag hamnar på ett koreanskt BBQ-ställe. Jag får in ett helt bord med grejer, kolla här, allt är till mig:



Dags för

Kardinalsfel nr 3: Jag har ingen aning om hur jag äter.

Varför tog jag inte reda på det innan jag reste hit? Vilken bottenlös svenne jag är! Servitrisen kan ingen engelska och dessutom vågar jag ändå inte fråga av rädsla att få svaret: "Ja, du öppnar munnen och trycker in maten i ansiktet. Vad trodde du?". Börjar förtvivlat försöka smygtitta på de runtomkring:

"Han den ene håller på med nåt löv... Den andre... Nej... nu skymmer han med flaskan!"

Det är bara att improvisera och jag äter på. När jag är färdig slår det mig: Google! Jag har ju Google på telefonen! Det är bara att söka på "How the fuck do you eat Korean Barbecue" och där står allt jag behövde veta för fem minuter sen:

1. Tag ett löv. Check. Det såg jag från han bredvid.
2. Lägg i kött. OK, det fattade jag också
3. Lägg på sås och bönpasta. Check
4. ... och grillade vitlöksskivor. Öhh.. grillade? Inte konstigt det blev lite starkt.

Annars är första intrycket av Korea att det är lite som Japan fast mindre extremt. Skyskraporna är något lägre, alfabetet lite enklare och man behöver ingen manual för att gå på toaletten. Jag kanske flyttar hit när jag blir stor!

Lilla gymfaunan

När man stigit av träningscykeln och ska börja med den första, skitjobbiga, maskinen är det lätt hänt att man ångrar att man gick hit. För att göra det hela uthärdligt kan man roa sig med att i smyg klassificera sina medgymmare.

Den förste man ser är vanligtvis gymeremiten. Detta är ingen slump, eftersom han bor på gymmet och tillbringar alla vakna timmar här. Gymeremiten är ett mysterium på många sätt: Hur har han tid att alltid vara på gymmet? Hur får han sin inkomst? När hinner han tvätta sina gymkläder? Den största gåtan av alla är kanske ändå: Hur kommer det sig att han, efter alla de där timmarna på gymmet, fortfarande inte ser speciellt biffig ut?

Den förste man hör är dock inte gymeremiten, utan stönaren. Stönaren har en väldigt speciell anatomi eftersom hans muskler blir starkare när hans talorgan utstöter läten. I alla fall tror han det. Här pratar vi inga små andningsljud eller ett kort "uh" efter ett tungt lass, nej här handlar det om regelrätta stönskrik i tre set om femton. Hur hans partner överlever kärleksakten utan hörselskador fattar ingen.

Modellgymmerskan tränar aldrig utan matchande kläder, stark parfymdoft och ett centimetertjockt lager smink. Håret är uppsatt, och inte i nån praktisk hästsvans utan i en brudupsättning som måste tagit timmar. Hon verkar inte använda maskinerna speciellt mycket, istället är hennes uppgift att vandra runt och få det manliga klientelet att sträcka på sig struttigt, lägga på tio kilo och ta i lite extra.

Motsatsen till Modellgymmerskan är Den Fete. Förmodligen är han den ende i lokalen som verkligen har ett behov av att gymma, men trots det stirrar alla på Den Fete och undrar vad han har där att göra. Man kan föreställa sig vad sjukgymnasten sa:

"Ja du Gösta, för att fixa den här ryggen ordinerar jag 10 minuters rodd, 10 minuters cykling men framför allt 35 minuters spefulla blickar i gymmet så du verkligen skäms över din kroppshydda."

Den Fete brukar av naturliga skäl inte bli så långlivad på gymmet.

Nån som nästan når upp i samma kroppsvikt som Den Fete, fast utan ett gram fett på kroppen är Anabolakillen. Det här är inte killen man frågar "Får jag gå emellan?" när det är ont om maskiner, och det beror inte bara på hans mordiska blick utan också på att det skulle vara en större ansträngning att flytta alla hans 25-kilosvikter än att sedan utföra själva övningen. Det fantastiska med Anabolakillen är att han fortfarande tror att han skulle bli markant snyggare om han blev ännu lite större. Som om nån skulle märka! Om han däremot rakade av flintpagen, slutade klä sig i gymkläder även utanför gymmet och kanske kostade på sig att le nån gång skulle han kanske komma nån vart. Chansen är större att han kommer in med en pistol på jakt efter nån före detta anabolakompis.

Den siste gymtypen är också den mest irrirterande. Jag pratar förstås om musikdiktatorn. Oberörd av allas irritation går han fram till gymstereon och lägger in sin egen CD med musik. Revolutionen med MP3-spelare verkar helt ha gått honom förbi, och det värsta är att man inte kan skydda sig mot hans oljud med sin egen musikspelare: När han höjt volymen 30 decibel finns det ingen iPod i världen som kan stänga ute visselpiporna i hans häftiga rejvlåt från 2002.

Tack och lov brukar man vid det här laget ha fixat sin sista maskin och man kan med värkande armar lämna aphuset och lomma in i omklädningsrummet.

Alkoholtyper

Hemmafester med fri sprit tenderar att ta fram folks, ja, speciella sidor. Här en liten handledning om vilka typer du kan möta och hur du hanterar dem.

Alkoholsnobben

Alkoholsnobben lever efter devisen: "Ni får dricka vad ni vill, bara ni väljer sånt som är godkänt av mig!" Den här killen (för det är alltid en kille) tar en titt i ditt glas, frågar om du har Cointreaux eller Triple Sec i din Cosmo, och sluter sedan ögonen för att rådfråga sin enorma mentala förolämpningsdatabas. Istället för att fråga vad du heter och vad du jobbar med, kläcker han sedan ur sig käcka ice-breakers såsom:

"Du kan ju fan inte dricka Corona --- det är ju tjejöl!", eller
"Rom och Cola med Barcardi? ALLA vet ju att det ska va Havana Club!", eller
"Dricker du Carlsberg --- den görs ju på majs och ris! Bla bla bla renhetslagarna bla bla bla malt, jäst, humle och vatten."

Denna gåva till mänskligheten håller inte bara reda på att man ska hälla i isen före spriten, eller att man ska ha glaset upprätt när man tappar upp ölen, han kommer också ihåg att du druckit vin tidigare på kvällen för att kunna banna dig ifall du tar en öl efteråt: "Bier nach Wein, das lasse sein... är du helt kulturlös?"

Alkholsnobben avspisar du lättast med fraser som "Va, dricker jag öl? Jag trodde det var cider." eller "Jag har varit alkoholist i tretton år --- man blir full på Barcardi-Cola också."

Alkoholpoliserna

Alkoholpoliserna jobbar i grupp och är något av ett medicinskt mirakel. De blir nämligen inte glada och upprymda av att dricka alkohol, de blir glada och upprymda först när alla andra också dricker alkohol. I början av kvällen är de snälla Pippi Långstrump-konstaplar som hämtar öl åt en, men alltmedan klockan går blir de allt tuffare: först förortspolisen som propsar på att man ska ta ett järn till ölen, sen piketpolisen som ska häva öl på tid, och sen kommer hela nationella insatsstyrkan in och tvingar en till tequilarace. Och som om inte måttet redan var rågat har de dessutom Stasi-agenter ute på fältet som tvångssmakar ens Gin och Tonic, "För vi vill ju inte att det 'råkar' vara Ramlösa med lime och is i ditt glas, eller hur?".

Du lurar alkoholpoliserna enklast genom att dricka mellanöl skitlångsamt tills de själva blivit så på lyset att de inte längre märker när du smygdricker vatten.

Alkoholfilosofen

Alkoholfilosofens övertygelse står i direkt proportion till mängden rödvin som konsumerats. När drycken lossat tungans band är det dags att övertyga vilt främmande människor om att marknadsekonomi är lösningen på allt från världssvält till ketchupfläckar, att medicinska djurförsök "på sätt och vis" är värre än Auschwitz, samt att Zen-buddism är den enda vettiga religionen. Försöker man backa lite artigt utan att helt lägga sig platt trasslar man bara in sig djupare i diskussionen. Försöker man dra sig ur helt med en "jag ska ta en öl" kontras det bara med "Bra, då följer jag med!" varefter det kommer en lång harrang om Heinekens bidrag till koldioxidutsläppen.

Det bästa sättet att undslippa är att föra in diskussionen på ett område där man vet att alkoholfilosofen saknar kunskap. Om det tex är en miljöivrare utan någon som helst naturvetenskaplig förståelse, kan man köra "Hur kan du säga att solkraft är lösningen på energiproblemet, när universum består till 90% av mörk materia?!"

Alkoholkarriäristen

Alkoholkarriäristen tar aldrig ledigt, speciellt inte på fyllan. Istället för att se om det finns några snygga singlar på festen letar han eller hon istället efter affärspartners. Just när man har garden nere och är lite lagom smålullig attackeras man med affärsidéer och nätverkande, och innan man vet ordet av har man lovat kontakta sin egen VD för deras räkning, och man är dessutom redan delägare i deras dödsdömda trepersonersfirma.

Alkoholkarriäristen detroniseras enklast genom fraser som "Det låter ju skitkul --- om jag bara kunde komma runt mitt näringsförbud..." eller "Jobbar du också med det, spännande! Vi hade ett projekt om just detta som vi la ner för tre år sen..."

Alkoholflirterskan

Alkoholflirterskan är en riktigt snygg tjej som får en lätt rubbad verklighetsuppfattning av alkoholen på ett sätt som är synnerligen angenämt för en själv.

Om man tex hittar skon hon letat efter under en plastpåse så förvandlas man från festdeltagare till en stilig marinsoldat på Times Square; konfettin regnar, kriget är slut och nu ska här pussas!

Och när man tror att man bara beställt en taxi åt en alkoholflirterska, så har man i själva verket fångat och tämjt vildhästar, spännt fast dem framför en sirlig paradvagn man snickrat med bara en pennkniv och klätt invändigt med sammet och siden. Som tack får man en blöt kyss i halsgropen och en på munnen trots att hennes pojkvän står alldeles bakom (eller är det kanske just därför?). Som tur är är han katatoniskt full och märker inget.

Hur klarar man sig undan alkoholflirterskan då? Det går inte. Men det gör inget. För det vill man inte.