Knapp, knapp...

Det är ju ungefär 12 år sen mobiltelefonen började bli var mans egendom, och nog trodde man att de flesta etikettsregler skulle ha utkristalliserats vid det här laget. Visst, de flesta har väl vett att sätta den på tyst när de går på bio, och numera pratar alla i normal samtalston i mobilen på tunnelbanan, förutom de som fallit offer för någon av nedanstående missuppfattningar:

1. Den andre personen är jättelångt borta så jag måste skrika så det hörs ända dit.

2. Det finns ingen tråd som naturligen leder ljudet som på min fasta telefon hemma. Alltså måste jag tala markant högre än hemma.

3. Eftersom jag befinner mig i en tunnelbanevagn som rör sig bort från basstationen måste jag kompensera detta genom att skrika.

Frånsett dessa individer fungerar det hela rätt smärtfritt nuförtiden. Dock finns det fortfarande ett område där de allra flesta fortfarande upplever en gråzon i det sociala regelverket: Hur mycket uppmärksamhet man ska ge sin omgivning respektive sin pratkompis? Problematiken illustreras bäst med ett exempel:

Du och din kompis ska till en vit fläck på SL:s karta, och du vill vara lite schysst och bjuda på skjuts i bilen. Det blir en rejäl omväg för dig men din kompis får resan kapad från 55 till 30 minuter, och själv ser du fram emot trevlig road trip-känsla i bilen och en underhållande konversation. Vid första rödljuset ringer dock kompisens telefon, och du hoppas på ett svar i stil med "Jag kan inte prata länge, jag sitter med en kompis i bilen." Istället blir det:

"Ja jag läste ditt SMS om att ni gick hem igår. Jag har en halvtimme att snacka innan jag kommer fram. Berätta ALLT!"

Du är nu degraderad från kompis och samtalspartner till privatchaufför, och istället för din favoritmusik du skulle satt på om du varit ensam i bilen kommer du istället höra en halv telefonkonversation med highlights som: "Vänta vänta vänta! Vad hade du på dig?", "Var det till höger om pelarna ni hånglade?" samt "OK, nu måste jag få berätta om MITT span igår."

Ett annat sätt att bli dissad i telefonen är när folk börjar med nåt som helt uppenbart förstör ljudkvalitén:

"Vaför slutade du berätta? Fortsätt!"
"Men du lyssnar ju inte. Du borstar tänderna!"
"Det gör väl inget att jag borstar tänderna?"
"Med eltandborste!!?"

Ett liknande problem är alla headsets som folk plötsligt börjar använda. Dessa är egoistiskt utformade så att hörselsnäckan är av god kvalitet och ger utsökt ljud, medan mikrofonen är ett litet skämt som sitter jättelångt bort från munnen och bara fångar upp prasselljud. Du vet att du är kokt när du hör nån säga "Vänta, jag ska bara sätta på mitt nya bluetoothheadset!"

"Jo, då sa han till pssshshshshshhshshhshshs prassel prassel psssshhhe vi stod där vid baren psshshhshhshhshs prassel prassel"

Till deras försvar får man ändå säga att de ljudligaste verksamheterna inte är de som är mest irriterande. Det är när det blir tyst:

"... och då kommer man tillbaka till frågan ifall man ska ringa eller fegmessa."

Tystnad.

"Ehh, ringa eller va sa du?"
"Ringa eller fegmess... vad gör du egentligen? Datar du?"

När någon facebook:ar, läser nättidningen eller skriver email (dvs "datar") stängs hjärnkapaciteten av på två sätt:

1. Den datande kan inte längre lyssna eller följa ens de enklaste resonemang.
2. Den datande förstår inte heller att han/hon förlorat förmågan till att lyssna och följa ens de enklaste resonemang, varför dialogen otvetydigt fortsätter enligt:

"Vadå, jag kan följa dina resonemang trots att jag datar."
"Jaha, vad gick resonemanget ut på då?"
"Det gick ut på att... Ehh... Det var nåt med fegmessa... Äsch jag kommer inte ihåg."

Ännu dummare blir det när båda börjar data ungefär samtidigt:

"Jaha, va ska du göra senare idag då?"
"Vet inte."

Tystnad.
(Knapp knapp knapp.)

"Du då?"
"Vet inte heller."

Lång tystnad.
(knapp knapp knapp)

"Vi kanske ska sluta prata, vi datar ju bara."
"Bra idé."

Ännu längre tystnad.
(knapp knapp knapp)

"Har du nåt bra att googla på förresten?"

Min teori är att dessa problem inte existerade förut, för att det var för dyrt att ringa. När någon ringde från sin mobil var det superdyrt, och det var självklart att man gav hundraprocentig uppmärksamhet till denne, allt annat var ju oförskämt! Dessutom var omgivningen med på noterna, de visste ju att samtalet skulle bli kort såvida det inte var Krösus Sork i andra änden. Nu har samtalen blivit så billiga att många inte ens tar med priset i beräkningen längre när de ska avgöra om de ska lägga på, och därför pratar alla längre tid. Prasselhandsfree används för att ytterligare kunna förlänga samtalen. Och efter ett tvåtimmarssamtal om ingenting kan det ju faktiskt vara rätt frestande att borsta tänderna. Även med eltandborste.