En asfalterad sandstrand

I alla år har reklambyråerna försökt få oss att tycka att en vara är bättre än var den egentligen är. Förr i tiden var det lättförståeliga överdrifter som gällde: "Ett lätt tryck på Yes-flaskan räcker till en stordisk." Visst, det var lite att ta i, men Yes är ju ändå ett diskmedel och fungerar ju bevisligen att diska med. Nästa steg var att försöka sälja en livsstil; visserligen stod det aldrig i iPod-reklamen att "du blir cool och populär om du köper vår MP3-spelare" men det var liksom underförstått. Och kanske var det också delvis sant. Men det tredje och slutgiltiga steget är den nya trenden att försöka påskina att varan har en egenskap som den helt uppenbarligen absolut inte har. Ett exempel är Toffifee, en kola med nougatkräm som säljs under sloganen "Man har så kul med Toffifee!".

HUR DÅ?

Har jag missuppfattat vilken sorts "kola" den innehåller, eller vilken kroppsöppning man ska stoppa den i?

En annan som uppenbarligen fullständigt missuppfattat vad deras klient faktiskt säljer är byrån som gjorde texten till McDonaldssången:

"Men när dörren står öppen finns gemenskap för fler.
Kom till McDonalds, vi ger mer."

Söndagskväll och ingen har ringt på hela dagen -- du känner dig lite ensam. Kanske en tur till McDonalds? Där finns ju gemenskap! Du går in genom dörrarna, köper en inträdesbiljett i form av en hamburgare och oj vilken fest! Massor med sköna människor överallt, alla vill prata med dig och lära känna dig. Fraser som "Wow, tog du en Big Mac?" samt "Vet du att det bara är en halv skiva ost i fiskburgaren?" funkar bra som ice-breakers och snart är du lokalens kung. "En månadens paj till!" skriker du innan du stage-dive:ar i bollhavet till allas skratt och applåder.

Istället består gemenskapen av två uttråkade tonåringar vid ett bord och "kanske en alkoholist" ensam lite längre bort.

Det allra värsta exemplet är ändå Östergötlands fantastiskt puckade försök att omlansera sitt landskap till "Fjärde storstadsregionen".

Graden av önsketänkande och historierevisionism gör att man baxnar. Redan första ordet "fjärde" är ju fusk --- Uppsala är fjärde största stad och ligger inte i Östergötland. Men framför allt är ordet "storstadsregion" en ren lögn --- det finns ingen storstad i regionen! Sorry Linköping, men även med jättecoola uteställen som "Överste Mörners" och "Gula Huset" har ni en bit kvar. Och ett tips: Resten av världen har inte Rhode Island-dressing på sin kebab. De andra stjärnskotten Boxholm, Ydre och Nollberga har kanske ännu längre kvar att gå.

Men det bor ju ändå 400 000 personer i landskapet, räknas inte det då?

OK. Ni har rätt. Ni bor i en storstadsregion. Och om man räknar alla sandkorn och vattendroppar som finns på E4:an blir det säkert en hel del. Så nästa gång ni svänger in på motorvägen från Norrköping, bli inte förvånade om ni passerar en skylt där det står:

"Välkommen till E4:an, Sveriges fjärde sandstrandsregion"