Sunday, May 18, 2008

Kropp och själ

Träning är i grunden något extremt otacksamt. Man harvar på, kör två tre pass i veckan och till slut händer ingenting. Man gör sitt yttersta --- men ändå ingen träningsvärk. Man pressar sig till max --- men kan fortfarande inte öka från tio till tolv repetitioner på den där sista maskinen. Om det beror på en dålig träningsmetod, för lite ryssfemmor eller att man har undermåliga gener vet bara SATS-fantasten och Gud, och egentligen spelar det ingen roll: Av en eller annan anledning har man planat ut, man blir inte bättre.

Sen jobbar man ihjäl sig en vecka, åker på semester i två och på konferens i en. Efteråt blir man lite krasslig i två veckor och den sista veckan är man för lat. In alles ingen träning på nästan två månader.

Därefter sätter man igång igen: "Känner" bara lite på vikterna, kör ett pass som är ca hälften så långt som vanligt och blir helt mörkrädd för hur mycket man gått ner i bänk. Det är då den kommer: Träningsvärken med stort T.

Dag ett vaknar man upp och tänker: "Ojdå, jag har visst träningsvärk!". Sen försöker man röra på en arm. Det känns som att nån med jättestora händer tar tag i ens stackars muskel och kniper för kung och fosterland. Muskeln krossas och blodkärl slits sönder. Och jag som bara ville klia mig på ryggen! Dag två är det ännu värre: Att duscha före lunch är inte att rekommendera: att lyfta händerna ovanför huvudet för att applicera schampo känns som att slå med en hammare på stället där armen sitter ihop med kroppen. Att lämna lägenheten kan man glömma --- bara att flytta täcket från sängen till TV-soffan får en vuxen man att skrika. Det fåtal kalorier man eventuellt brände på träningen har man tagit igen genom att inte kunna röra sig alls på hela söndagen. Sakta växer en ny strategi fram: Inga snabba rörelser. Man FÅR klia sig på ryggen, bara man gör det oändligt långsamt. Man ser ut som en korsning mellan en tai-chi-utövare och en riktigt ledbruten gammal gubbe.

Och allt detta bara för att man inte ska få samma hemska träningsvärk nästa gång man gymmar!

Men är det ändå inte skönt att få ett kvitto på att träningen fungerade? Nog måste musklerna ha växt till sig till minst trippla storleken om man fick så ont?

App app app app! Not so fast.

När man kommer till jobbet upplyser nämligen en kunnig person en om att träningsvärk inte har kunnat kopplas till träningseffekt --- man kan nå resultat utan träningsvärk och få träningsvärk utan resultat.

Dag tre då? Dit har jag inte kommit än. Och blir det värre än idag tar jag värvning i Stockholms Handikappsförbund.

No comments: